Läste precis igenom förra inlägget. Då var jag pepp. Nu är jag ledsen. Kom hem igår, det känns helt overkligt! Jag saknar det! Vilken fin vecka asså.
På söndagen blev jag av med min ipod. Jag hade lagt den på sängkanten och sen gått iväg till poolen. När jag sen kom tillbaka på eftermiddagen, var rummet städat och ipoden borta! Jag fick panik! Jag sprang och letade upp städerskan, och frågade om hon hade sett min ipod. Hon började rabbla massa på grekiska, sen följde hon med in i rummet och jag visade vart jag hade lagt den. Men hon bara NONONONO och sen gick hon raka vägen ut ur rummet. Okej.
Så då sprang jag bort till receptionen och tårarna bara rann. Och dem var jättesnälla, ringde till olika städerskor och någon började kolla igenom alla smutsiga lakan ifall om den hade råkat åka med när den bytte lakan.
Sen gick jag tillbaka till rummet och då såg jag att det inte var nya lakan, det var bara bäddat. SÅ jag gåår tillbaka och säger det så att dem ska slippa leta igenom folks smutsiga lakan. Min syster går till pappa, som är kvar vid poolen för att berätta att min ipod är stulen. Jag sitter och grpter hysterikst, min ipod är något av det viktigaste jag har, jag måååste ha musik! 
Sen kommer min syster springande tillbaka. "JAG VEEET VAR DEN ÄR!" Så går hon in i rummet och öppnar ett innerfack i mitt handbagage. Så hade pappa lagt den där och glömt att säga det till mig. Det vcar en otrolig lättnad, men också ganska pinsamt att gå tillbaka till receptionen och säga att pappa hade lagt den på ett annat ställe bara.. Men det löste sig!
De första dagarna var jag inte med på några aktiviteter alls. Sen testade jag att spela beach volleyboll. Jag var enda tjejen. Jag trodde att det skulle vara på skojj, men när jag missade bollen för att sätta upp håret så var det ingen som log precis. Så jag skärpte mig och var faktiskt ganska duktig! :) Sen var jag med på volleybollen resten av dagarna! Fast första gången var roligast, för då var det mer allvar i spelet, och man fick träningsverk!
Gymmet var räligt, så jag spelade tennis istället. Och var med på vatten gympan, och dansen vid poolkanten! HAHA
Tisdag, åååh tisdag. Började dagen med att åka flyfish.

Det var sjukt kul! Den flög riktigt högt! var nära på att trilla av flera gånger. Sen volleyboll.
Sen på kvällen var det kareoke night. Jag vet att jag inte kan sjunga, men jag ver ändå lite sugen på att göra det. För att utmana migsjälv. Så satt vi där på läktaren och såg att man var tvungen att anmäla sig. FU! Jag ville ju höra några andra sjunga först så att inte jag skulle göra bort mig. Så då tänkte jag strunta i det. Men så kommer en av Animatörerna, Daniel (den som jobbar med aktiviteterna) fram till mig med en lista och frågar om jag ska sjunga. Så jag kollar i häftet, som innehåller 1000 sånger... Jag kan inte bestämma mig, då sätter han sig berdvid mig och föreslår "baby one more time" med Britney Spears,, OKEJDÅ säger jag! och han säger att han tycker att jag ska vara först. Men det vill jag inte! Så då går han fram till scenen och med min anmälan. Sen kommer han fram till oss igen. "Hope there's no problem fore you being the first". Oh.My.God.
Sen börjar det. En annan som jobbar där, Robbie (tror jag) som jag pratat med innan, läser upp första namnet, och det var mitt namn! Så jag går fram och jag kan inte sluta skratta, jag ska verkligen göra det!
Så när han ser mig, så känner han igen mig så han säger "Oh she's from Sweden!" Sen börjar musiken. Sen börjar jag att sjunga, eller "sjunga". Som det låter! Högt, falskt och blandat med skratt. Pappa filmade det, man hör andra i publiken som skrattar. Sen kommer dem Robbie och Daniel ut på scenen och klappar händerna och får hela publiken att klappa med! och DJn bakom mig säger något, men jag hör inte för han skrattar så mycket. När sången är slut. Får jag jättemycket applåder! Jag går tillbaka till min familj genom den stora folkmassan, det är flera 100 pers i publiken(det var ett stort hotell) , och när jag går där så säger dem Good job Sweden! och klappar!
Sen kommer Daniel till oss igen med en drink, för jag var först. En JÄTTESTOR San Fransisco. Fyfasen vad stark den var asså! Jag har druckit sånna innan, men dem har inta varit lika starka, jag undrar om han hade spetsat den eller något. Pappa fick smaka en klunk, Oj vad stark! sa han. Men jag ville inte vara en mes så jag drack upp den! lättpåverkad som jag är började mitt tal att sluddra och jag började att vingla..  försökte att inte visa det för mamma och pappa. Sen var vi tvunga att gå tillbaka till rummet.. mamma och pappa ville sova. Jag hade ingat annat val än att följa med. Men jag kunde inte somna. Jag var så glad. Jag klarade det, så otroligt stolt över migsjälv! Det var egentligen inte så svårt, handlade bara om att våga. Tack till Daniel som fick mig att våga, och daniel och robbie som stod och klappade händerna.
Dagen efter var jag bakis.. och kunde nästan inte äta någonting. Det var nog några som kände igen mig, för jag fick några blickar. Och alla som jobbade där kom ihåg mig och kallade mig för Sweden! Fyfasen vilka härliga människor som jobbade där!
På kvällen var det beachparty, med limbo. Jag var med. Och kom ganska långt, top 10 av säkert 50 st. När jag klarade det näst lägsta så sa Robbie i mikrofonen GOO SWEEEDEN! På det lägsta förlorade jag. det var bara 2 st som klarade den, varav en som jobbade där(Victor) så den andra vann. Sen var det en ballong lek, man hade en ballong knuten runt anklen och skulle trampa i sönder andras utan att få sin egen söndertrampad. Där blev min ballong stampad ganska fort, fast det märkte inte jag så jag fortsatte att trampa på andras, FAIL! Haha men kul.
Sen vare dans! OPA!!!! Club dansen, macarena, las ketchup och många fler.
Sen var vi tvunga att gå och sova..... mamma och pappa igen. Det var seriöst SISTA gången jag åker med dem! Förutom nästa år när pappa fyller 50 för då ska vi (hopefully) till NY! Och till höst när vi ska till London.
Torsdagen var sorlig, för jag visste att det var sista dagen. Sista kvällen efter showen satt och min syster på läktaren och bara njöt. Så kommer pappa, "NU mååste vi gå och sova, Vi ska upp tiidigt imorron för bussen kommer vid 8!" Så då är det rappa takter till rummet. Jag går förbi daniel som står med ryggen emot, men sen vänder jag mig och stannar, och jag har ljuset i ögonen, men det ser ut som han kollar åt mitt håll. Sen vänder jag mig om och går. FAN! Jag skulle ha vinkat hejdå! Jag hann inte säga hejdå till någon som jobbade där.
Sen tidigt nästa morgon åkte vi hem.. I vanliga fall när jag har varit på semester med min familj har jag tyckt att en vecka är lagom och tyckt att det ska vara skönt att åka hem. Här var det tvärt om. När jag var hemma kändes det helt overkligt.. Jag blev ledsen och började gråta. Jag saknar det sååå! Jag kommer ALDRIG mer att få se Daniel och Robbie och resten av dem. Från att se dem varje dag till aldrig igen. Det är så sorgligt. men jag är tacksam för att jag har träffat dem. Har  tillomed försökt at hitta dem på facebook, haha jag är patetisk. Jag måste släppa dem.
Forgetting you but not the time

Jag är fortfarande lite smått ledsen över att jag aldrig mer kommer att få träffa dem, och jag har fortfarande ingen aptit. På ett sätt är det bra ju, jag går ner i vikt igen. Men jag mår inte bra, har så fruktansvärt ont i magen, mellan navlen och bröstet och mår illa. Men det går väl över.

Och jag har ångest över att skolan snart börjar. Men jag hoppas att detta sista året i skolan blir det bästa. Och jag känner mig starkare, klarar jag att sjunga kareoke för hela hotellet klarar jag vad somhelst! Kan stryka punkt nummer 12 på min "50 saker att göra innan jag dör" lista, som var att sjunga högt framför massa människor.

Träffade B snabbt igår för att berätta om resan. Hon smsade, svarade i telefonen och avbröt mig när jag pratade. Och just då var jag ledsen för jag saknade det så mycket. Men hon brydde sig inte. Jag förväntar inte mig att hon ska hoppa av förtjusning eller något sånt, men hon kan iaf lyssna. Tyckte att det var respektlöst av henne. Jag lyssnar alltid när hon pratar om ngt.

Ni anar inte vad lång tid det har tagit för mig att skriva allt dethär, haha! Men det känns bra att få skriva det, ingen som avbryter.

Men jag kan verkligen rekomendera Hotell Aquis Sandy Beach, Agios Georgios på Korfu!
PLUS:
Animatörerna
Läget (precis vid stranden)
Rummen
Stranden
och MASSA ANNAT!
MINUS:
Maten (man tröttnar)
Sängarna (hårda)
Mygg (sticks)

En bild jag tog igår precis innan jag skulle åka

ÅÅH. Fint.

Och här hittade jag ett klipp på youtube när dem dansar vid poolen! Bara Robbie och Victor som saknas av killarna. (Tjejerna dansade på andra sidan poolen). Antar att detta är morgon dansen, för det är så få besökare med. Daniel är han med kepsen bakochfram som fjantar sig :P
http://www.youtube.com/watch?v=vCicY0RlLCU 
PUSS på dem!

Nu ska jag gå och göra något vettigt.
Dagens låt: Whatsername - Green day