Viva la mig

Igår, direkt efter jag duschat, ringer B och ber mig ta bussen med henne till affären så hon kan köpa Eclipse och jag kan köpa godis. och jag frågar "hinner jag?", hon " Jaja lungt :)". Så blöt i håret stressar jag iväg till busshållplatsen (hon är redan på bussen), men hinner jag? Nej. Så jag får vänta i.. ja länge.. och mitt hår fryser till is. Jag kunde bryta det... Inte kul att stå där och vänta tills hon skulle handla klart komma med bussen tillbaka. Tog väl 1 timme. JAjaaj det löste sig. Så vi var 3 tjejer, jag, B och en gammal klasskompis. Det var jättemysigt. Och det var kul att se alla filmerna i rad!! DEM ÄR SÅ SJUUKT BRAA!!!!
Åt en massa onyttigheter! haha. Pizza, läsk, chips, ostbågar, godis, nachos...... Hello Lovehandels.. Tur jag tränade på crossen innan. Så fick jag inte lika dåligt samvete.
Sen gick jag hem från B vid 2. Sjukt stilla ute, och snön lyser upp så det var inte alls farligt. Jag brukar inte gilla gå hem mitt i natten själv.

Idag. Vankade tidigt, handlade på Maxi.
Sen så börjar mamam o pappa att prata om VM och alla nackdelar om jag skulle jobba där. Det är som ett slag i magen, att jag inte ska kunna fatta ett enda beslut utan att dem har ngt negativt att säga om det. Känns som mina åsikter inte spelar roll. Så jag började att gråta..
Blev såå trött på mamma och pappas negativa invändningar på mina beslut och åsikter.. Hur ofta får man chansen att jobba på VM liksom? och de kommer med "meen hur ska du ta dig dit och hem? Och hur har du tänkt lösa det med skolan? Du kommer ju missa jättemycket!!" Jag har redan tänkt igenom allt det... och jag är gammal nog till att fatta mina beslut själv... Men dem fattar inte det.
Så jag bara bröt ihop. Och sa till dem att låta mig ta mina egna beslut, och ha mina egna åsikter utan att säga att det är fel. Och när jag ändå var i farten med att gråta och säga allt som jag hållit inombords, så råkade jag komma in på hur jag blev "mobbad" på högstadiet och alltid känts som det varit något fel på mig. Det har jag aldrig berättat för dem. Dem blev chockade, och mamma började gråta, "varför har du aldrig sagt något?" Men jag har aldrig kunnat, jag har alltid vara den glada och bekymmerslösa och jag ville inte att jag skulle vara en börda för dem, de har ju massa andra bekymmer. Jag var den som fick den glöma sina bekymmer genom att dumma mig och så. För jag blev glad när jag såg att dem var glada. Tror allt det beror på att när jag var liten, så dog min lillebror. Och jag fick se mina föräldrar gråta och gråta.. och jag kunde inte göra något åt det, bra försöka trösta dem. Och så har det fortsatt, och jag ville inte att de skulle bli ledsna för att jag inte hade det så bra.
Så jag har ALLTID stängt mina känslor inne.

Och nu var det bara så att alla instängda känslor svämmade över. Det var skönt. Och en väldigt känslosam stund för hela familjen. Ttror det förde oss lite närmare varandra. Och de känns som de förstår mig bättre nu, och de förstår vfr jag gillar green days musik så mycket och vfr jag vill tatuera in "there's nothing wrong with me This is how I'm supposed to be". Vilket dem inte fattat innan.
Jag älskar min familj. De är jobbiga ibland, men åh vad jag älskar dem.

Så jag kände en lättnad.

Sen bakade jag och min syster lusebullar, vilket har tagit nästan hela dagen fram tills nu. Jag har inte hunnit med något skolarbete.. Hoppas att jag hinner läsa ut Fahrenheit ikväll, så är jag klar med den, sen ska jag bara förbereda en prestentation. Och sen en presentation Lady gaga..

Imorgon hinner jag nog inte så mycket, då jag ska på utbildningen för VM volentärer som varar hela dagen. Jag vet vad mamma o pappa har sagt, och jag är medveten om de problem de kanske skapar. Men jag vill lära mig av mina "misstag"(vi får ju se hur det blir, det kanske inte blir ett misstag alls) och inte leva instängd i mitt rum, i denna lilla by. Jag vill ta lite risker.
Det kommer bli ett minne för livet. Och jag hoppas att det blir bra nu. Jag kan ju alltid ångra mig, innan det är för sent. Och gå tillbaka till min säkerhetszon.


Nu ska jag snart äta mat, wook. Sen se film. Och läsa bok. Och kanske skriva lite på Gaga arbetet.
Usch jaja... Skolaa....

Btw, detta är min sista lördag som 17åring. OM 7 DAGAR ÄR JAG MYNDIG!!! Längtarrrrrrrr!

Och pappa typ avslöjade att de ska käpa en mobil till mig i födelsedagspresent.. Visst det är bra. Men där rök överaskningen.. Jag vet ju tillochmed vad de ska köpa för telefon.. experia mini pro, sa jag att jag ville ha.
Fattar inte att det kan vara så svårt att överaska någon. ..
jaja, men telefon är bra.

Dagens låt: Viva la Gloria! - Green day
2010-12-04 @ 17:22:44 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0