Helt plötsligt så kände jag för att skriva ner varför jag gillar green day så mycket. Och det tänker jag göra nu. So here we go.

Det var januari 2007, jag gick i 8an, jag hade fått en ipod i julklapp och min kompis hade laddat in lite random sånger.
Jag sitter i min farmor och farfars bil på väg till tandställnings-tandläkaren för att göra avtryck och sånt äckligt för jag skulle få tandställning. jag mådde inte psykiskt bra alls. Jag var nästan lite mobbad i skolan, hade inte många vänner alls. Mitt självförtroende var nere i botten och jag mådde dåligt när jag såg mig själv i speglen. En annan sak som gjorde det hela värre var att en tjej, som var min "bästa vän" för bågot år sen, bara tryckte ner mig hela tiden! Kallar mig tjock, ful, säger att mina tänder är snea och kallar mig bäver osv. Och ingen av dem som var runt om sa något, dom bara satt tysta och flinade lite. Dom var väl glada att hon inte sa något mot elakt till dem.
Jag hatade skolan då.
Men som sagt, jag satt i bilden, hade nyss lyssnat lite halvt på Britey Spears - Piece of me, sen kommer det en green day låt. Jag visste vilka green day var och har alltid tyckt att deras musik rockar liksom, men aldrig lyssnat på texten eller tänkt på texten.
Låten som spelas är Jesus of Suburbia. Den börjar starkt och fångar min uppmärksamhet. ".. and there is nothing wrong with me, this is how I'm supposed to be!" SÅ RÄTT!
Jag lyssnar klart på sången och alla känslor, all ilska, ALLT bara väller över mig. När sången är slut, sitter jag och är helt blown away! Jag sitter och försöker att ta in det hela. Aldrig har jag lyssnat på en låt som är sååå kraftfull! Så rätt! Så jag!
Jag har låten i huvudet hela dagen och går och funderar och funderar på vad låten betyder och lyssnar på den flera gånger om. på kvällen när jag sitter vid datorn ber jag en kompis skicka massa green day låtar, vilket han gör. Jag lyssnar på dem, riktigt lyssnar, texten melodin, allt. Och jag gillar det, tillochmed ÄLSKAR det!
Jag tar åt mig allt dem sjunger och det gör mig starkare dag för dag. Jag lyssnar på dem varje kväll innan jag sommnar.
Senare i skolan när den elaka tjejen kommer och säger elaka saker till mig igen, så säger jag emot! Vilket jag inte har gjort innan. Och det är så sjuuuukt skönt! Haha, hon blev helt paff!
Mina kompisar började lägga märke till att jag var "friare" och nästan lite kaxig! Men jag gillade det. Jag var inte lika rädd för andras åsikter längre. Jag var the MINORITY!

Några månader senare kollade jag på Bullet in a Bible, en live dvd med green day, Så sjukt bra! Och då var min högsta önskan i hela världen att få se dem live! Att få stå längst fram på en Green day konsert var mitt mål.
Fast det var år 2007, och det var ganska tyst om Green day. det hade gått 2 år sen dem släppte sin förra skiva American Idiot och det fanns inga tecken på ..ja någonting. deras hemsida hade inte uppdaterats på något år, jag gick in dit förjämnan och hopppppades att idag kan det väl stå något nytt. Men efter ett tag insåg jag att det var som att vänta på regn i torka.
Åren gick. Jag slutade aldrig att lyssna på dem, eller att hoppas. Gick tillomed ibland in på sidan för att se om det hände något.
Så en dag, hösten 2008 tror jag så var allting svart på sidan. In progress. Jag blev stum. Och glad! Äntligen hände det någonting!!!
Sen såg jag att dem jobbade på en ny skiva, sa till mamma och pappa, ny skiva = turne! Turne = kanske sverige eller danmark!! Då ska jag gå! Dem viste att det inte var lönt att säga emot.
Våren 2009 köpte jag 21st century breakdown skivan och konsert biljetten till Green day konsrten i danmark, den 9onde oktober 2009! Och började räkna ner dagarna hehe.

Hösten 2009, jag började 2an på gymnasiet. Kan tillägga att hela 1an på gymasiet var jag också en liten outsider, väldigt blyg och så. Men jag hade green day, det räckte.
Vi fick i uppgift på engelskan att analysera och redovisa om vår favoritlåt. Jag tänkte genast Jesus of Suburbia, men den är ju 9min lång. Så jag tog Wake me up when September ends. Visste att det fanns ganska mycket att analysera i den, den skrev Billie till sin pappa som dog i cancer när han var 10 år. Det var något av det mest intressanta jag har gjort i skolan!

Såg texten, analyserade varenda mening i den, och varena mening hade betydelse. Tillexempel.
As my memory rests
but never forgets what I lost

Det har betydelsen, fast man inte tänker på det hela tiden(memory rests), så glömmer man aldrig vad som har hänt!
Jag analyserade varenda mening i texten själv, alltså ur mitt eget huvud. Jag kände att jag förstod det. När jag var liten dog min bror. Och den texten beskriver EXAKT hur jag känner!

Var skakis när jag redovisade den i skolan, men det gick bra, förutom att jag skakade och stammade. Det var väldigt känsloladdat för mig att stå framför hela klassen och prata om en låt som har en sådan stark känslig koppling till mig, dessutom vet ingen i klassen att jag har förlorat min lillebror. 
Denna saken har inte med green day att göra, nästa person som redovisar har lyckats välja, exakt den låten som spelades på min brors begravning. DÅ bryter jag ihop. Ändå, av alla låtar, direkt efter att jag redovisat. Det kom som en shock. Lite ödet på det nästan.

Sen kom dagen, den 9onde oktober, som jag väntat sååå länge på. Mitt livs första konsert! Jag lyckades med mitt mål, att komma längst fram. Den dagen var magisk och jag kommer att komma igen den föralltid!

Men ja, jag hoppas att jag lyckats beskriva varför jag gillar green day så mycket. Deras musik är ♥. Och kan tillägga att bandmedlemmarna har sjukt sköna personligheter som inte går att sluta älska.
Jag tänker tatuera in raderna som förändrade mitt liv "There is nothing wrong with me, This is how I'm supposed to be", när jag är 18, om ett halvår då. Alltid när jag känner mig  misslyckad eller liknande lyssnar jag på den låten och då mår jag bättre. Måste påminnas om att man är exakt som man ska vara. Och att ha det på min hud föralltid, det vill jag. Oavsett om jag gillar deras musik i framtiden eller inte(men det gör jag säkert), så kommer jag alltid att påminnas om hur dem 2 raderna förändrade mitt liv!