Tjena alla kex!

Åter måndag. Jag vaknade tidigt och utvilad, kanske pga att jag sov hela söndagen, hehe.
Samhällen går rätt snabbt o lätt, SYO kommer o pratar om att läsa vidare till högskola o sånt. Det är så mycket information så man blir yr i huvudet. Jag ska inte söka till hösten, jag ska ta ett sabbatsår och jobba o resa. Vill hinna se världen o leva livet medans jag kan! Förhopningsvis så kommer jag på vad jag vill göra under den tiden så jag vet var jag ska söka sen.
Sen var det lunch. Och då hamnar jag i kläm, eller vad man ska säga. För att en kille i min klass blev lite gramse på mig när jag sa att jag inte hade bokat biobiljett till han. Men hur fan ska jag kunna veta att han vill med. Jag frågade han förra veckan, o då ville han inte se den, då ville han se Kings speach. Jag skojjade med han o sa att jag redan hade bokat plats till han på balck swan för att han skulle hänga med, men det ville han inte. Jag bokar ju såklart inte om jag inte är säker på att han kunde förlja med... Som ni (kanske/ antagligen inte) vet så blev det ingen bio förra veckan för alla bangade. Så jag bokade tills denna torsdagen ist med dem som ville se den. O då började han bli helt tjurig o kalla mig för lögnare bara för jag hade sagt att jag hade bokat redan. O sen var han sur för att jag inte hade bokat till han denna gången. 
Vad fan. Okej, det var kanske lite onödigt att  säga att jag redanhade bokat, men det var ju enbart för att testa om han verkligen inte ville med. Om han hade velat med så hade han ju sagt att han kunde komma dåå. vad var det för fel på att se black swan förra torsdagen??? O så sitter han o försöker dumförklara mig typ? Iddi. Han är den jag har svårast för av de killarna jag umgås med i skolan. Han tror att han vet så mycket o att han alltid har rätt och gör rätt. Alla andra är dumma i huvudet.
Jag har inte gjort något fel o han har då ingen rätt o va sur på mig. Men jag klarar inte av när folk är sura på mig o jag var tvungen att fråga på fysiken om han var sur på mig. Då sa han att han inte var sur på mig. Vilket var skönt. Men jag tycker ändå att det är fel att anklaga mig för att ha gjort fel. Sorry man, jag är ingen tankeläsare..

Ingen big deal det hela. Var tvungen att skriva av mig, för att bevisa för mig själv att jag har rätt. Och nu har jag skriftligt på det, hehe. Jag får acceptera han som han är, även om jag personligen inte gillar det till 100%. Jag tycker att han måste säknka sin tro, eller vad man ska säga. Liksom kunna acceptera att allt inte är precis som han tror i hans huvud.. Det hade underlättat.
Han smsade mig o bad mig ändra i bokningen, eller avboka o sedan boka igen så att han slapp. Men det tänker jag inte göra. Han kan mycket väl boka en enskild plats bredvid oss, jag sa vilken rad o plats vi satt på. Så det får han bannemig göra själv.

Iallafall... sen var det digitalt skapande. Fick se betygen på senaste uppgiften, VG+. Det är inte så illa va.. Men jag hade verkligen hoppats på ett mvg. Även om det hade varit ett mvg-. Jag hatar att ligga på gränsen. Jag vill inte vara ett gränsfall i ALLA änmen. Och i majoriteten av dem ämnena så väger lärarna ner mitt betyg till ett VG.

Jag kämpar som ett djur för mina betyg tycker jag. Sen visst, jag skulle kunna plugga mer. Men då skulle jag vara mentalt slut. Jag gör så gott jag kan. Min pappa sa häromdan att mina betyg var GANSKA bra. Jag har 14 MVG och 7 VG. Jag gör vad jag kan. Blev så arg inombords. Mina betyg är bra! Så bra jag kan ha. Jag är inte bättre, accceptera det. Och säg inte att jag är GANSKA bra. Jag vet att det är långt ifrån bäst, men det är så bra jag kan. Det är lärarnas beslut. Vissa förstår jag att dem inte kan sätta mvg då jag inte rikigt lever upp till kraven, men vissas argument är bara dumma. De bara känner inte för att sätta mvg känns det som. "Men ett VG är ju inte så dåligt det heller", säger dem när dem ser hur besviken jag blir.
Jo. För mig, när man är SÅ nära.
Men inte tillräckligt bra helt enkelt. Och det suger när ens pappa säger att det bara är GANSKA bra. Det sårar mig enormt. Jag gör ju mitt bästa..

Och när jag var tvungen att beätta för mamma vad jag fått på engelskan. "Ojdå, då får du se till o kämpa ännu mer o prata med läraren.".. osv. Sa hon. Jag skäter detta själv! JAG VET ATT DET VAR ETT DÅLIGT RESULTAT! Jag vill inte höra vad jag ska göra för att rätta till det.

Jag pallar inte pressen från dem. Jag gör mitt bästa. Och om dem inte är nöjda med resultaten... take a hike!

Jag är på gränsen till att bryta ihop. Av pressen och hur mycket jag än kämpar så blir det aldrig tillräckligt bra!

Jag blir så ledsen. Jag försöker vekrligen. Blir så trött på det hela. Jag läntar verkligen tills studenten, då allt är slut. Då ska jag leva livet! Och jag hoppas att jag har en framtid med mina betyg. Får ju kind of känslan av det när ens pappa säger att ens betyg är ganska bra. Då känns det precis som jag kommer behöva gå en tråkig utbildning på någon högskola för att försäkra att jag får ett jobb. och när man väl har fått ett jobb så kommer man hålla fast i det. Även fast man inte gillar det alls, för man tror att det är det bästa man kan få. Bara för att någon har talat om för en att man inte är tillräckligt bra! 

Jag är tillräckligt bra! Och jag har en framtid, en kul en!

Men att jag inte är tillräckligt snygg o kul o så för att ha en pojkvän är en annan femma. Men det tynger också ner en. Och att jag inte kommer i mina jeans längre. Det är en jäkla press. Medger att den är delvis(rätt mycket) från mig själv. Det enklaste vore att acceptera sig själv som man är så skulle man slippa allt det. Men det är inte så lätt. Jag vill vara nöjd med migsjälv, och jag känner att jag måste klara av att uppnå mina mål som jag har satt upp för att bli det.

Oj. Nu blev jag lite carried away, jag snackade ju om digitalt skapande... Men det var skönt att få det ur sig.
Men diggi, jag tycker läraren är helcool. Men jag känner mig så ..dålig.. Jag har svårt att komma på snabba svar och jag är så osäker på det mesta. Och jag tror att hon inte gillar det, som person. Men jag hoppas inet att det drar ner mitt betyg. Kanske var det min snabbt skriva spelidé och min kassa redovisning som vägde ner betyget på spelomslaget kanske.. Well well.

Jag skippade handbollen för att plugga matte. Jag har pluggat lite. Ska plugga mer, det är svårt. Sen ska jag även skriva färdigt mitt engelskatal hade jag tänkt. Ska ha det på torsdag..

Hoppas att detta matteprovet går bättre än det förra. Men jag har pluggat mer till detta och inte missat en enda mattelektion.


Börjar bli rätt så trött i huvudet av matten, allt betygtänk och pressen(från mig själv o mina föräldrar) och engelskan. 

Ska ut o springa en sväng också sen, o sen ta en dusch. Sen ska jag soooova! Och förbereda mig på en lång dag imr. Det som lyser upp mina tisdagar är desperate houswives!
Juste! Jag ska komma ihåg att hämta ut mitt id kort imr! Det är klart nu.

Nu väntar matteboken. Matte E är inget att rekomendera. Enda anledningen till att jag läser det är för att det "kunde va bra att ha" ifall man ska läsa någon specc kurs på högskolan sen. Men det undrar jag. Jag tror inte jag kommer att använda imaginära tal eller dylikt i framtiden. ..

64 dagar till studenten! 

Dagens låt: J.A.R. - Green day

Så jävla fin och klockren så det finns inte! Går rakt in i hjärtat. Den är tillägnad en barndomsvän(som hette Jason Andrew Relva) till några av bandmedlemmarna som dog. Ha rinte lyssnat så mycket på den innan, nu kan jag inte få nog. Herrejesus vad bra den är.