Såg nyss schemat för VM. Jag fick alla 5 pass. Dvs det dagen innan min födelsedagsfest. Menmen... Det kommer säkert att bli skitkul.
Meeen, det negativa är. Mina föräldrar. De tror ju att jag kommer att skita i skolan helt nu, då jag ska jobba 3 skoldagar. Men jobbet börjar en timme efter skolan har slutat. Så jag tror det kommer att gå. Visst blir det lite stressigt, men det kommer att gå! Det måste det! Och det kommer att bli skitballt!
VM i sverige har vi liksom inte varje år. Och tänk vilken grej att skiva i CVt!

Och jag hade inte varit lika orollig över min fest heller om det inte vore för mina föräldrar. Det är faktiskt sant. Om de hade varit stöttande och litat på mig, så hade allt varit mycket bättre. Och jag är så fruktansvärt rädd för att göra dem besvikna eller arga. Jag klarar inte det. Det är ngt av det värsta jag vet. Men de gör det inte lätare för mig när de kommer med massa negativa åsikter om allt hela tiden. Jag veeeet, jag veeeet att det kommer lite i kläm, och att ALLT kan gå fel, men man måste våga ta risker!! Jag vill skrika det åt dem. Men då skulle de bli sura och säga "Inte den tonen!!". Ibland känner jag mig kränkt i mitt eget hem, och underskattad. Missförstå mig inte, jag älskar mina föräldrar jättemycket. Men deras synsätt är väldigt smalt, allt är farligt. Måste leva efter normen, och man får inte riskera något. De lever liskom inte fullt ut, för de är så rädda att något ska gå fel. Medan jag vill leva varje dag som det vore den sista, inte vara begränsad och rädd. Och att vi gör som vi gör, tror jag beror på min brors död. Det var länge sen, men det är sånna händer och smärtor som gör oss till det vi är idag.

Och jag tänkerinte vara rädd för mina föräldrar ska bli besvikna på mig, de måste acceptera att jag vill leva mitt liv, och inte sitta hemma och se åren gå förbi bara för man är rädd att något ska gå fel.

Det är flera soom har tackat ja till min fest nu, och många som vill ta med sig kompisar. JAg önskar jag kunde säga ja till alla. Men då blir det mååånga fler än 80. och då blir inte mina föräldrar glada. Då kanske festen spårar ur... tror dem. ARRRGH. Jag måste respektera deras villkor, vilket jag gärna gör, med de mååååååste förstå att denna festen är otroligt viktig för mig!

*andas*

Men det bli säker bra. Aight?! Allt kommer att bli bra. Allt som händer händer för en mening. Så jag hoppas att det är meningen att det ska bli bra tillslut.

Nu ska jag hem till B en snab stund, sen äta, sen iväg och hämta min VM ackreditering.

Haajj!

Dagens låt: Who wrote holden Caulfield? - Green day