Hajhaj!

Idag börjar jag inte jobba förren klockan 17, när alla andra slutar. Ät lite trött på att jobba på sådanna tider. Jag kan inte träna på gymmet, kan inte umgås med kompisar och kan inte ligga famför Tvn o se bra program på kvällen. Neinnein... Men ush vad jag klagar, jag tjänar ju pengar och får sovmorgon. Men det hade varit nice att vara ledig en helg för omväxlings skull, men det får jag intye förren v 9. Då har jag jobbar varje helg sedan v 2. Varav 6/7 helgerna är helhelger.
Denna helgen ska jag ut på lördag. Har inte festat sedan den 17e december,. så det blir premiär för iår. Det ska bli kul. Men jag är också nervös. Tänk så har jag glömt hur man festar??? Men det ska bli kul i vilket fall som helt, börjar med en tjejmiddag hos B o sen ska vi ut till ett nytt ställe där vi inte varit innan, så looking forward to it!
Börjar bli frisk från denna förkylningen, wohoo! Så jag bokade in ett spinningpass nästa vecka! Längtar!

Var på sjukhuset i tisdags o gjorde TBC testet somman måste göra innan. Så ska in dit imorgon igen och visa resultatet. Har inte haft någon reaktion, vilket jag tror är bra. Så då ska sjukpapperna bli ifyllda. Check. Sen är jag nästan klar med dem papperna jag fyller i själv. Och sen ska jag bara , eller bara och bara, få mina föräldrar att skriva under ekonomipapperna. Vilket dem inte vill alls. Jag vet och förstår att dem inte har råd att betala för det. Men om jag får ett stipendie så behöver dem inte det ju. Dem behöver bara skriva pååå. Sen kan jag ju inte garantera att jag får stipender.. O om jag inte får det kan jag antagligen inte åka.... Men jag ska göra allt jag kan. Idag ska jag ringa några i sthlm o fråga lite om deras stipendier o så ska jag maila någon annan. Massa massa jobb. Vet att de här collegegrejet är typ allt jag snackar om nu. Ska bli så skönt att skicka in dem första papprena iaf.

På tisdag är det en vanlig dag. Har blivit utbjuden för första gången ever, av en jättegullig kille, men jag är känslomässigt handikappad och känner därför inget för han, så jag förlköarar det och tackar nej. Jag gjorde ju det av bra grunder, men oh vad det är lite av ett slag i magen att vara så lonely på alla hjärtans dag. B o jag sa att vi skulle göra något, men ´hon kommer att dissa mig om en kille frågar henne, o det vet jag. Jag komme irnte att bli sur, jag ska ändå jobba till sju. Alla hjärtans dag är ingen speciell dag va, inget kul har någonsin hänt. Så har inga höga förväntningar precis. Men kan inte hjälpa att man varje år hoppas i hemlighet att något fantastiskt ska hända. Men ne.
Årh, känner mig så ensam. Vill bli kär. Har aldrig varit det, har lätt för att tycka om folk som vänner, men när det kommer till känslor, så är det inte ofta jag känner något. Det skulle va mina crucher då, som K (längesen nu) och H, och liite S. Där finns kemi. Kan inte säga kärlek, men där känner jag någon slags dragningskraft. Men ja, de är ju inte ofta. O det har ändå inte lett någonstans. Så hoppas att någongång blir det ömsesidigt.

Just nu jobbar jag vidare med stipendierna, ska ringa samtal kl 2. Men känner mig rätt så hopplös. Jag kommer iallafall att skicka in papperna. Och fortsätta leta stipendier... Men skulle kännas förjää*ligt att komma in på skolan o sen få tacka nej pga pengabrist. En annan lösning skulle vara att ta ett lån... men ja.. det säger ju sig själv. Kommer ta en evighet att betala tillbaka och kan säga hejdå till allt kul man skulle kunna göra för dem pengarna istället. Men det kanske är nödvändigt...

Orh. Vad världen hade varit lättare om man hade varit rik, och smal.

Dagens låt: Price tag - Jesse J